Gislaveds Konsthall 17 feb – 1 april 2018
En svart plastsäck begravs i en höstlig trädgård, allt dokumenteras noggrant: Varje steg av processen; från första spadtaget till den släta jordytan. Omgivningarna; träden, trädgårdsmöblerna, de första gulnande löven och de sista mangoldbladen. – Allt utom plastsäckens innehåll.
Annika Holmérs fotografi ifrågasätter våra förväntningar både på fotografiet som medium och på sina egna bilder; det iscensatta samspelar med fotografins dokumentära tradition. Allt sedan de första fotografiska bilderna fixerades har fotografin varit sanningens medium. Kameran är neutral (objektiv), den samlar in ljus och fixerar det, i den analoga kamerans förening av mekanik och kemi finns ingen partiskhet. Men i vår tids digitala bildvärld är förväntan på att bilder manipulerats nästan lika stor som på tillförlitlighet; det vi misstror (eller ogillar) kan vi avfärda som fejk. Holmérs bilder frågar inte om sant eller falskt, de frågar om vad vi ser och vad vi inte ser, om vad som ligger bakom bilden; begravt under ytan.
Idén om fotografin som sanningens medium, som bildbevis, eller mer samtida föreställningar om privata berättelser och fantastiska manipulationer i konstfoto, undergrävs. Holmérs bilder berättar inte om hennes privatliv, och snarare än photoshop är Holmérs verktyg konstnärliga praktiker som performance, installation eller skulptur. Hon manipulerar inte bilden utan världen.
En stege ställd mot ett från insidan övertäckt fönster, en åldrande hand som hälsar sin unga spegling i ett fotografi, eller aningen av ett ansikte i en höstack. Bilder som är funna eller iscensatta; symboliker och betydelser som uppstår eller skapas. Ett fotografi utelämnar alltid något, allt som inte ryms i bilden i både tid och rum. Ögonblicket innan och ögonblicket efter, det kunde vara en ansats till en berättelse men är mer poesi än prosa.
Annika Holmérs fotografi döljer lika mycket som det visar. Mellan dokumentärt och iscensatt fotografi smyger sig en dunkel osäkerhet på, ett mörker bland de lekfulla bilderna. En plastsäck vilar i jorden i tusen år; vad vilar i den.