20.02.15 – 20.04.19
Måleriets historia kan berättas som ett spel mellan yta och illusoriskt djup; mellan det som sker på duken och i en värld bakom den. I Kühlweins verk vänds bildrummet ut mot betraktaren och duken blir ett skulpturalt objekt och ytan blir innehåll.
The history of paintaing can be told as an interplay between surface and illusory depth; between what happens on the canvas and in a world behind it. In Kühlweind works the space of the image s turned out towards the audience and the canvas becomes a sculptural object and the surface becomes content.