FEAST OF THE RED THREAD // DEN RÖDA TRÅDENS FEST

Feast of the Red Thread (Den röda trådens fest) är en permanent installation hos Gislaveds konsthall, den fungerar som ett mötesrum för den Röda trådens hemliga sällskap, inte ett utan flera sådana sällskap med en hord av hemligheter som alla hålls samman av en gemensam tunn röd tråd. Dessa mångfaldiga hemliga sällskap vet inget om varandra eller varandras hemligheter. Ändå är de delar av samma röda tråd. De är helt offentliga och transparenta som en överstrykning i ett offentligt dokument men samtidigt helt privata och hemliga på samma gång.

Detta konstprojekt, av Francis Patrick Brady med Max Ockborn, består av ett konferensbord för hemliga sällskap att samlas runt samt gardiner och en faktisk röd tråd för att försegla rummet från offentligheten. Här finns också en uppsättning kort till hjälp för dem som använder rummet, som en vägledning till att förstå varför och hur de tillsammans bygger sitt eget hemliga sällskap här.

Helgen 15 – 16 april hålls en offentlig/privat vernissage för The Red Threads helt transparenta hemliga sällskap med flera öppnings- och stängnings-ceremonier för att göra det möjligt att gå med i eller skapa ett eget hemligt sällskap.

The Feast of the Red Thread är det fjärde projektet i en serie av fiktiva hemliga sällskap, som omfattar Feast of the Red Herring (Moderna Museet Malmö), Feast of the Red Porridge (Rum46, Aarhus), Feast of the Red Robins (Malmö Konstmuseum). Gislaved blir nu hem åt ett evigt hemligt sällskap som knyter ihop alla dessa tidigare och framtida versioner med en lång lång Röd tråd.

“Den röda tråden// The Red Thread” är ett vanligt talesätt i Norden och tyskland, i engelskspråkiga länder är det ganska okänt. Det är anmärkningsvärt eftersom det gentligen kommer från Goethe som syftade på den engelska flottan. Deras rep slogs med en tunn röd tråd intvinnad som gjorde det möjligt att särskilja de som tillhörde kronan och att fånga och straffa tjuvar. Även en liten repstump hade del av samma långa röda tråd som betecknade dess ägare. Då handlar “The Red Thread” snarare om att binda ihop egendom och ägande än att fläta samman en större mening av mindre delar. Men vem äger egentligen en hemlighet, den som berättar eller den som håller den?

//

The Feast of the Red Thread is a permanent installation at Gislaved Konsthall which acts as a site and meeting room for the secret society of the Red Thread which is actually many different secret societies with a whole legion of secrets all connected by a thin common red thread. These multiple secret societies know nothing about each other or each other’s secrets. Yet they are all parts of the same Red Thread. They are totally public and transparent, like a redaction in a public document but totally secretive and private at the same time.

This art project, by Francis Patrick Brady featuring Max Ockborn, consists of meeting table for secret societies to gather around, and curtains and a physical red thread to seal off the room from the public. There is also a set of cards that help people who use the room to figure out why and how they are building their own secret society together here.

The weekend of April 15th – 16th there will be the public/private opening of the totally transparent secret society of the Red Thread with several opening and closing ceremonies to help others to join and create their own secret society.

The Feast of the Red Thread is also the fourth project in a series of fictional Secret Societies, that include Feast of the Red Herring (Moderna Museet Malmö), Feast of the Red Porridge (Rum46, Aarhus), Feast of the Red Robins (Malmö Art Museum). Gislaved is now the home of a permanent secret society that ties all these previous versions together with the future versions, with a long long Red Thread.

“Den Röda Tråden” is a common phrase in Sweden, Denmark, Norway and Germany but in English speaking countries it is quite unknown. It actually comes from the writer Johann Wolfgang von Goethe who references the British Navy whose ropes were made with a small red thread inside all them so that it was possible to identify all the rope belonging to the crown and to catch and punish thieves accordingly. Even a small piece of rope would be connected to the larger red thread and signify its ownership. “Den Röda Tråden” then becomes about connecting property and ownership instead of how it is used to signify the interconnectedness and larger meaning of smaller parts. But who really owns a secret, the one who tells it or the one who keeps it?