ALLT KÖTT ÄR HÖ

Detalj av The Disengaged Free Jazz Orchestras installation med nematoddansare

FRANCIS PATRICK BRADY, THE DISENGAGED FREE JAZZ OCHESTRA, NINA JENSEN, MAX OCKBORN, MATTI SUMARI, HALE TENGER, VICTORIA VERSEAU

21.06.23 – 21.09.19

Gislaveds Konsthall c/o Konstfabriken Åbjörnsgatan 4 Gislaved

Sommarutställningen på Gislaveds Konsthall utforskar själen, i människan kroppen och materialen. Det är en ödmjuk undersökning med en storslagna utgångspunkter.

Gud är död.

Själen är verklig

Verkligheten är materiell

Gud kanske inte ens har levat... Det är egentligen inte en fråga om tro eller ens religion utan om ett sätt att se världen som helt och hållet materiell. Utan att något går utanför; utan himmel och helvete. Den förståelse av världen som det postindustriella samhället är bygd på, din lön är inte i himmelen den är här. Detta är den vardagliga världen, den som innehåller studsmattor, försäkringskassan, bord och stolar, kyrkor, bakterier, sociala medier, människor och djur. Levande och döda ting vad är egentligen skilnaden mellan dem?

"Maybe there is a way of being together with objects that isn’t only about their inaccessible materiality or their human-authored relations but is instead a way of transitioning between playing and being together; between sensing the paper and folding the paper plane. As an infant no object was safe from our hands and minds seeking to transform and test the limits of objects. In child psychology some of these objects we play with are called transitional objects because they help us to transition our thinking from a whole world made up of “me” to a world that also has a lot of “not-me” in it. The parent is said to be the one who usually “brings the world” to the infant and the transitional object is a way of understanding how to be in the world. Through a material object we find a relationship to the world where the material and the relationship are both equally important. We can all take comfort as adults to know that we are not a rubber boot, a paper plane or an artwork, but how often as an adult do we test these limits between the “me” and the “not-me”; between the hidden materiality and ongoing relations, between the piece of paper and the paper plane? "

Francis Patrick Brady